Camilla

måndag 31 augusti 2009

Hur påverkas våra grannländer av FRA

Idag ska jag till Oslo och föreläsa om hur FRA påverkar Norge och sanningen är ju att det påverkar norsk trafik väldigt mycket. Det är ju lite tragikomiskt att det är just Sverige som inför FRA, i och med att så mycket trafik går igenom Sverige så är skadan större när Sverige genomför en sån här lag än om Norge skulle infört det. Men om alla norrmän cc:ar en svensk i varje mail, kan man komma förbi problemet då? Det är i alla fall värt att undersöka.
Den 16 september kommer Stockholmsprogrammet att debatteras, har ännu inte bestämt mig för om jag ska debattera eller inte.
Läste i torsdagens tidning om att Stockholms stad ska införa rökförbud under arbetstid för sina anställda- det osar moralism! De anställda ska fortfarande få ha kaffepauser men alltså inte rökpauser, får de anställda ringa sina barn på arbetstid och surfa privat på arbetstid, kan man ju undra..
Har idag lämnat in en skriftlig fråga till Maud Olofsson om regelkrånglet vid ROT avdraget. Tanken är ju god, men varför måste allt alltid vara så bevärligt. Var inte Alliansen löfte till småföretagarna att minska regelkrånglet.
Var i helgen på kräftskiva hos några gamla kompisar, några som jag inte träffat på 16 år. Då börjar man inse hur gammal man faktiskt är- men trevligt var det!

måndag 24 augusti 2009

Befriande politisk inkorrekthet!

För första gången deltog jag på Frihetsfrontens sommarseminarium i helgen, galet värre som alltid när det gäller Frihetsfronten. Jag var själv engagerad i Frihetsfronten på det tidiga nittitalet, man har sedan dess inte haft någon större kontakt med dem, fram tills i höstas.

Men det var underbart att se det fortfarande finns människor som är så ideologiska och befriande politiskt inkorrekta-ett andningshål i den annars så korrekta politiska sfären. Dessutom träffade jag några vänner som jag inte träffat på ca 16 år-väldigt kul!
För er som missade sommarseminariet kan jag här ge en kort sammanfattning av vad som diskuterades (före som efter några öl) när blir man narkoman, copyright och upphovsrätt, varför finns det inga bra politiker, därför förtjänar Sverige inga bra politiker, rökförbudet, genustrams, FRA, varför får man inte säga neger, kommer Piratpartiet in i Riksdagen, vill vi ha Piratpartiet i Riksdagen, kan man på riktigt bo i Borlänge, pulverpotatismos och mycket, mycket annat intressant.
Idag är jag dock tillbaka på Riksdagen och vi ska ha vår första riksdagsgrupp, där vi ska diskutera budgeten, så det är nog säkrast att jag återgår till den politiskt korrekta världen igen.
Underbart är kort!

måndag 17 augusti 2009

Vi måste sluta knarka trygghet via staten!

Ni känner säkert igen funderingarna som jag skrev om här förra veckan, det blev nu en artikel på Newsmill.
När jag läste David Eberhards bok I Trygghetsnarkomanernas Land, kände jag att han uttryckte det som jag så länge känt.
Hur blev vi så bortklemade? Men goda intentioner har politiker och myndigheter skapat ett samhälle inlindat i bomull.

Kvotering-nej tack!

Inte helt oväntat gick Mona Sahlin i dagarna ut med att om socialdemokraterna vinner valet ska kvinnor återigen kvoteras in i bolagsstyrelser. Helt fel tänkt, anser jag! Om man väl börjat ge sig in kvoteringstjafset så finns det ingen ände på det. Varför då inte kvotera in invandrare, homosexuella och handikappade? Snart hamnar man i en återvändsgränd då alla tillhör någon minoritet- alla utom vita män över 45år- men då måste vi väl kvotera dem också.
Jag tror att alla arbetsplatser mår bra av mångfald, både vad beträffar kön, ålder och etnicitet-men det kan inte påtvingas.
Om man dessutom förespråkar kvotering menar man att det står över rätten till lika behandling. Är det ett problem att över 75% av studenterna på landets veterinärsutbildningar är kvinnor? Om det är ett problem, är det då rätt att utestänga duktiga kvinnor för att vi vill ha in fler män?
För mig är svaret nej, däremot kan man arbete mot fördomar och inspirera minoritetsgruppper att söka sig till arbeten och studieplatser man kanske inte hade tänkt på.
Det är oerhört lätt att hamnar i offerrollen om man talar kvotering, tro mig, jag har själv varit ute på den tunna isen. När jag hösten 2005 blev nominerad att ställa upp i Riksdagsvalet, var det oerhört lätt att hamna i tjafset "vi har aldrig haft en kvinnlig riksdagsledamot från Dalarna". Men jag fick snabbt ångra vad jag sagt, för jag ville ju inte att någon ska rösta på mig för att jag är kvinna, utan för att de tror på mig och tycker att jag är mest lämpad. Dessutom var det ojuste mot Bosse, mannen som är tvåa på vår lista, det är knappast hans fel att vi bara haft män som riksdagskandidater, han är ju inte mindre lämpad pga det.
Nej, skippa kvoteringstanken och se istället våra medmänniskor på ett fördomsfritt sätt- så kan vi skapa ett mer jämställt och rättvist samhälle.

lördag 15 augusti 2009

Den svåraste dagen i mitt liv.

Den svåraste dagen i mitt liv var inte den 18 juni 2008 eller den dagen min pappa dog. Den svåraste dagen i mitt liv var den 4 augusti 2009. Det var då jag och mina systar delade upp pappas saker, då blevt det plötsligt så uppenbart att han var död. Där satt vi med pappas tusentalsböcker, hans konst, hans Aaltomöbler och hans älskade glas. Det som en gång var pappa var nu bara saker, är det så vi alla ska sluta?
Jag åkte därifrån med ett trettital böcker, pappas ölglas, hans askkopp och hans Stig Lindberg bonad-var det allt? Är det så livet slutar? Resten ska skänkas.
Uppdelningen gick bra, alla tog det de ville ha, inget bråk- tack och lov.Men att sitta i sin pappas hem och dela upp hans saker är en makaber upplevelse, som vi alla en dag måste göra.
När pappa dog den 1:a mars var det både en lättnad och en chock. Jag såg min pappa sista gången den 5:januari och jag hade en känsla då av att vi aldrig kommer att ses igen. Efter hans död var det så mycket praktiskt att göra, ordna begravning, präst och annat, så jag tror aldrig att jag egentligen insåg vad som hände-förrän nu. Då hade jag ett enormt stöd av Cecilia Wikström, vän och kollega, tillika präst, utan henne hade jag aldrig fått den underbara begravning det blev. Att få arrangera sin pappas begravning är något fint, att välja dikter, sånger och blommor är ett underbart sätt att få en sista hälsning. Jag är mycket glad att jag fick och att jag orkade ordna begravningen helt ensam, det blev mycket personligt.
Men att nu efter ett antal månader sitta och ta hand om pappas saker, var svårt, mycket svårt. Det hela blir inte enklare av vi haft ytterligare ett dödsfall i familjen nyligen, något jag kanske kan återkomma till längre fram i höst.
Min pappa var folkpartist (dock aldrig engagerad) och stor Per Ahlmark anhängare, han älskade inredning,rödvin, jambalaya, litteratur och arkitektur-min pappa var världens vackraste man. När han dog var han 65 år gammal. Mamma sa och säger ofta att jag är pappas tjej, så har det nog alltid varit- jag och pappa!
Pappa var med mig på Riksdagens invigning förra hösten och även om han aldrig sa det så var han så stolt att få vara med. Att få se sin dotter representera "sitt" parti i en Alliansregering var nog mer än han någonsin vågat hoppas på.
Man kan inte sitta och vara ledsen, det jag har lärt mig är att uppskatta det jag har-min mamma min storasyster, mina halvsyskon, en mycket fin styvfar och fantastiska vänner. Man tar så lätt saker och ting för givet, tills de är borta...
Ett annorlunda inlägg-men nu vet ni mer om mig! Och varför jag ibland kan se lite deppig ut..

torsdag 13 augusti 2009

Pirater -snart i ett landsting nära dig!

För en liten stund sen blev jag uppringd av DN som ville att jag skulle kommentera att Piratpartiet ställler upp i kommun och landstingsvalet nästa år. Ja, vad ska jag säga, det är väl bra eller är det det? I dagsläget tror jag att de kan få det svårt att komma in där, men det är ett år kvar så mycket kan hända. Det som kan ligga dem i fatet är att de så tydligt sagt att de driver integritets och informationsfrågorna och inga andra frågor. Men inom ett år hinner man också göra ett gediget partiprogram. Det som jag finner som deras största tillgång- bredden av medlemmar, alltifrån fd moderater till fd vänsterpartister-kan bli deras största problem. Bara för att man funnit varandra i integritetfrågorna innebär det inte att det kommer bli lika enkelt att enas när det gäller landstingsskatt, rondellbyggen och friskolor. Men jag vill inte vara pessimist, i grunden tycker jag det är bra med nya partier och jag tror att Piratpartiet har mycket att lära de etablerade partierna.
Ett annat problem alla nya partier tampas med är de ofta drar till sig knäppisar, vilket kan vara svårt att kontrollera, men piraternas ledning verkar väl medvetna om den problematiken.
Vi får se hur det går!Den 21-23 augusti ska jag och Rick Falkvinge tala på Frihetfrontens sommarseminarium,det ska bli kul att höra lite mer från Rick kring hur de har tänkt sig lägga upp det kommande arbetet.

onsdag 12 augusti 2009

Ibland blir jag mörkrädd...

Jag kan bli riktigt rädd ibland, framför allt blir jag rädd för åsikter likt Carina Höglunds, som hon presenterar i sin artikel på Newsmill. Hon menar på allvar att socialstyrelsen ska gå in och uppfostra barn och tonåringar. Hon skriver "Samhället behöver gå in och hjälpa oss vuxna med föräldrarollen! Vi behöver en gemensam plan att förhålla oss till!" Jag har full förståelse för att det kan vara mycket slitigt att vara tonårsförälder, det har det alltid varit och kommer nog alltid att vara, men därifrån till att begära att staten genom socialstyrelsen ska sätta upp riktlinjer för uppfostran är väl att gå några steg för långt.

Hur har vi hamnat i den här situationen att så fort något i livet är jobbigt, orättvist eller tungt så ropar vi på staten, staten, staten ska hjälpa oss. Inte vi själva, inte våra vänner eller andra omkring oss, utan staten är bästa garant för att livet ska bli bra.

För några år sedan myntades uttrycket curlingföräldrar, jag skulle vilja hävda att vi har skapat ett curlingsamhälle, ett samhälle med osjälvständiga individer som vill bli omhändertagna!

Carina Höglund anser att socialtjänsten ska göra en gemensam plan för hur man ska hantera sin/sina rebelliska tonåringar, men varför inte gå hela vägen på en gång...Varför inte låta socialstyrelsen rekommendera vilka böcker vi ska läsa, vilken musik vi ska lyssna till och kanske till och med rekommendera hur många skivor bröd vi ska äta...