Camilla

tisdag 22 juni 2010

Every choice has a price!

Så har man kanske gjort sin sista voteringen, det kliade lite i fingrarna att trycka på nej knappen- bara för att göra det en gång till, men vid dena här voteringen om ny skollag fanns det absolut ingen anledning att bråka. Det var lite skolavslutningskänsla i Riksdagen igår, alla var uppklädda och tacktalen avlöste varandra. Och visste var det lite känslosamt, man vet ju inte om man kommer tillbaka eller inte. Och om jag ska bli lite sentimental och sammanfatta de senaste fyra åren så kan jag säga att det gått fort, mycket fort. Jag har absolut inte hunnit allt jag velat! Det jag ångrar är nog att jag var så mesig i början av mandatperioden, jag litade blint på alla och sa aldrig emot, sen hända något...Våren 2008 började jag inse att man faktiskt kan säga ifrån och det är jag som folkvald som själv måste ta ställning till vad jag anser är rätt och fel- inte lyssna på någon tjänsteman. Efter voteringen den 18 juni blev jag sedd som en bråkstake, vilket jag egentligen tycker är fel. Jag har röstat nej en gång, tryckt avstår fyra gånger (tilläggsdirektiven till FRA lagen, uttagsskatt på vindkraft, utredning kring datalagringsdirektivet och min egen motion om leverantörsneutralitet.
)- resten av tiden har jag varit snäll och skötsam. Men jag måste säga att hela parlamentariska systemet har något inbyggt fel. I oktober månad är det motionstid och då ska vi ledamöter spotta ur oss kloka och bra motioner, för att sedan ägna resten av året att avslå våra egna goda förslag.
Under de här fyra åren har jag dels suttit i justitieutskottet (där jag framför allt jobbade med kriminalvårdsfrågor men även en del integritets och säkerhetsfrågor) sen hamnade jag i kulturutskottet (där jag hade ansvar för spelpolitiken, dataspel och ungdomsfrågor) ibland har jag även gästspelat i civilutskottet-utan att lämna något större avtryck.
Riksdagen är en trevlig arbetsplats, kanske för trevlig, kanske är det därför så många klamrar sig kvar alltför länge. Jag har ju tyvärr också sett de mindre trevliga sidorna av riksdagsarbetet och visst har jag tvivlat på om jag verkligen ska ställa upp en manadtaperiod till...Men nu har jag, som ni vet, bestämt mig för att ställa upp en period till, men absolut inte mer. Rökrummet har varit räddningen när man helst av allt bara vill lämna hela skiten, i rökrummet avhandlas allt , stort som smått, det är också där jag fått vänner från andra partier så som Marianne Berg,V, Ulrika Karlsson, M, och Fredrik Federley, C- det som sägs i rökrummet stannar i rökrummet! Men de viktigaste personerna har trots allt varit Agneta Berliner-den gudomliga, kloka kvinnan från Västerås och min politiska sekreterare Ulf Schyldt- han stöttar i vått och torrt och lojalare medarbetare går inte att finna.
Nej, solen skiner och jag ska stressa iväg till sommarstugan, inte sitta här och vara sentimental!
Vi hörs efter helgen!
Bara en sista sak, läs det här, så har ni nåt att uppröras över...

onsdag 16 juni 2010

Kvittningsförbud!!

Imorgon är det votering om utbygnad av kärnkraften. Voteringen väcker starka känslor märker jag, då vi har blivit mailbombade av ca 3000 kärnkraftshatare. Mailbombning var jättekul första gången, sommaren 2008 kring FRAfrågan, men att bli mailbombad titt som tätt (av samma massmail )gör ingen glad! Imorgon torsdag råder alltså kvittningsförbud, det är första gången på mina fyra år i riksdagen som det händer, det innebär att alla ska vara närvarande. Egentligen tycker jag att kvittningsförbud är bra, man ska inte kunna "smita" undan så fort en fråga är jobbig att ta ställning i, jag anser att kvittningsförbud borde användas oftare framför allt i stora viktiga voteringar. Att vara politiker är att ta ställning och då ska man kunna avkräva sin ledamot att den är närvarande och voterar. Men det luktar dubbelmoral då man ena sommaren använder kvittningar för att ta ut oliktänkande och andra sommaren förbjuder någon att kvitta ut sig! Vad hade hänt om vi hade haft kvittningsförbud den 18 juni 2008? Hade nej sidan vunnit?
För övrigt presenterade Folkpartiet sin kulturrapport, igår tisdag, intressant med tanke på att jag är ordinarie ledamot i kulturutskottet och inte visste någonting om att Fp´s kulturpolitik skulle presenteras, det berättade en moderat kollega. Rapporten är ungefär lika osexig som den låter men har en del guldkorn, te.x avnsittet om nytt pensionssystem, förbättra villkoren för sponsring och avsnittet om digitalisering. Men en hel del är ren smörja, dock politisk korrekt smörja eller vad sägs om det här stycket
" Under arbetet med en litterär kanon bör man särskilt
problematisera det faktum att svenskt kulturarv domineras av män."

Det kommer mera vad sägs om det här...

"Gamla samlingar har på grund av att samhället förr var mer ojämställt än nu en skev
fördelning mellan könen. Särskilda inköpsmedel bör därför avsättas för att möjliggöra inköp
av konst gjord av kvinnor. Både de permanenta och de tillfälliga utställningarna på museerna
ska innehålla fler verk av kvinnor än de gör idag.
Varje kommun ska ha jämställdhetsperspektiv i sin inköpspolicy. En förändring kräver både
medvetenhet och konkreta åtgärder ute i kommunerna
"
Vi uppmanas också att ha genusglasögonen på då vi skriver läromedel om vårt kulturarv. Och slutligen vill man ha fler statyer av kvinnor. Jag börjar förstå varför jag inte fick ingå i gruppen...
Imorgon torsdag tänker jag göra som jag gjorde vid den dramatiska voteringen 2008, jag kommer att trycka 8 gånger på voteringsknappen, för säkerhetsskull. Jag var så nervös att min knapptryckning skulle vara för lös, så för att ta det säkra före det osäkra så tryckte jag åtta gånger. Jag känner mig mycket säker i min övertygelse att Sverige behöver mer kärnkraft, och andra förnyelsebara energiformer, givetvis.

fredag 11 juni 2010

Mellan hopp och förtvivlan!

Jag vill inte, vill inte, vill inte ha Mona Sahlin som statsminster! Om exakt 100 dagar avgörs det! Även om lyckan var kortvarig, så var det underbart att se de opinionsundersökningar som visade att Moderaterna var Sveriges största parti. Folkpartiet ligger och skvalpar på omkring 5.5%- 7.5 %, jag tycker faktiskt att vi är värda lite mer sympatier än så. Vi är ju riktigt trevliga när vi vill!
Själv sitter jag och filar på mitt valmaterial, huvudpunkterna blir integritet, energi och företagande. Är så less på att prata skola...
Ibland undrar jag varför vissa politiker ställer upp för omval och varför de blir omvalda, lite större omsättning skulle behövas här i Riksdagen. Själv sa jag redan vid förra valet att jag ska max sitta 8 år i Riksdagen och det står jag fast vid. Jag tror trygghetsnarkomanin gör att många kandidater är rädda för att komma ut i verkligheten igen, de lever sitt behagliga liv bakom tjocka stenväggar på Helgeandsholmen. Många inser att man kan klara sig ganska bra en hel mandatperiod om man bara trycker på rätt knappar och håller sig till det politiskt korrekta. Men varför göra något enkelt när man kan göra det komplicerat!!

tisdag 1 juni 2010

Genusgalenskap!

Vad är jämställdhet egentligen? Är det att det alltid är exakt 50% av vardera könet på varje arbetsplats eller i varje lärobok? Är 50% målet alltid det primära? Ja, när man läser dagens Brännpunkt kan man nästan tro det, då två personer från Skolinspektionen föfasar sig över att det är mer män på bilderna i grundskolans fysikböcker! Jag trodde ärligt talat att den svenska skolan hade större problem än att syssla med än genusgranskningar av läromedlel i fysik, men tydligen inte. Egentligen förstår jag inte vad artikelförfattarna vill med artikeln, uppenbarligen fanns det inte så många kvinnor historiskt inom fysiken- vad ska vi göra åt det? Skriva om historien och hitta på kvinnor. Vidare skriver författarna " Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta.." ja, visst vore det hemskt om läromedlem grundar sig på fakta...?
Enligt min mening är ett större problem inom den svenska skolan snedfördelningen könsmässigt på undervisande lärare och att det inom genusvetenskapen finns nästan enbart kvinnor-märkligt!
Dagens artikel var ännu ett exempel på en genusgalenskap som gått över styr. Vill du ha fler exempel på genushysteri så kan jag rekommendera Tanja Bergkvists blogg. Sen kan man fråga sig vad statliga myndigheter egentligen ska syssla med, men det är en helt annan diskussion...