Nollltolerans mot moralism!

Imorse deltog jag i Svts morgonsoffa mot folkhälsominister Maria Larsson på temat om legalisering av marijuana.Anledningen till debatten är förstås att Californien på tisdag ska rösta om marijuana för eget bruk ska legaliseras. Jag vill poängtera att jag ingen drogälskare, men sunt förnuft måste alltid gå före moralpanik. Man kan alltså vara för en liberalisering av svensk droglagstiftning utan att för den skull vara drogliberal, något som bör påpekas till alla politiker som inte vågar ta ordet marijuana i sin mun, med rädsla för att klassas som "knarkälskare". Personligen anser jag att Sverige snarast bör avkriminalisera marijuana för eget bruk.Den politik Sverige idag för, då man inte ens får ha drogen i blodet, är rent ut sagt vidrig och kan leda till att polisen har rätt att när som helst arrestera vem som helst och tvinga personen i frågan att genomgå drogtest. Snacka om integritetskränkande och rättsvidrigt.Dessutom finns det inget som visar på att bruket skulle öka om man avkriminaliserade användandet för eget bruk. Det man istället bör rikta in sig på är skademinimering, hur samhället kan stötta de som verkligen behöver hjälp med sitt missbruk och låta de som sköter sitt bruk vara i fred.
Under morgonens debatt påpekade Larsson om och om igen att det är "faaaarliigt för barn med droger". Det klart det är! Tobak, alkohol och marijuana ska inte brukas av barn.Det är det nog väldigt få som förespråkar!
En annan sak som stör mig är alla de kampanjer som gjorts och görs om KNARK, de flesta är så oerhört onyanserade och fördömande. Att jämställa marijuana med te.x heroin är fullkomligt galet. Jag skulle vilja påstå att de kampanjer mot droger som gjorts har skadat debatten mer än något annat. Den typen av kampanjer, ofta riktade till skolor, måste bygga på vetenskap och vara nyanserade, inte moralistisk skräckpropaganda, byggd på lögner.
En annan sak som stör mig är när man konstant talar om nolltolerans mot droger. Denna "nolltolerans" är enbart naiv och dum.
Calle Rehbinder skriver så här på sin blogg:<strong>"Det finns en övertro på repressiv lagstiftning, som i det närmaste måste betraktas som religiös. Detta är ett stort problem i Sverige. Man tror och tror och tror, så starkt att inga argument biter. ”Det här gillar vi inte, så det förbjuder vi. Och när vi förbjudit det så försvinner problemet." Läs hela inlägget här.
Ja, själv gillar jag inte snö och is, så jag ska nog förbjuda det.
Tänk om man istället skulle förbjuda löjliga "nolltolerans" kampanjer (minns även nolltolerans mot självmord!!) och tvinga politiker att lyssna på vetenskap och sunt förnuft. Vi hjälper ingen med blunda för den verklighet som finns, vill vi verkligen stå på människans sida måste man se verkligheten som den verkligen är, och inte som man önskar att den vore.
Läs även Niklas Dougherty fantastiska blogginlägg på temat.

Skit i integriteten, gör det enklare för polisen!

Läste artikeln i SvD imorse och hopppdes det var ett missförstånd.Ja, vad ska man säga, det var ju inte oväntat. Vad skönt för dom att jag och Agneta Berliner nu är borta från Riksdagen, så de slipper kritiker. När första remissen till dataglagringsdirektivet skrevs 2009 lovade man att det enbart skulle gälla brott som gav två års fängelse. Sedan kom EU valet och PPs framgångar, remissen lades i byrålådan och glömdes bort. I min naivitet trodde jag faktiskt att man skulle våga vägra, framför allt då en tysk förvaltningdomstol förklarat att det strider mot Europakonventionen. Varför inte bara avvakta? Nej, nu verkar det vara bråttom att införa direktivet och det rejält. Att öppna upp för polisen att få ut abonnemangsuppgifter och som vanligt använder man sexbrott och grooming i sina argument.Men detta kan naturligtvis användas till alla typer av misstankar om brott som ger böter, fildelning, sexköp etc. Kombinationen av polismetodutredningen, som vill ta bort fängelsekravet för att få ut abonnentuppgifter, med datalagringen som lagrar abonnentuppgifter, kombinationen är fruktansvärd.
Det här är allvarligt och jag hoppas verkligen att det finns några bråkstakar kvar i Riksdagen som orkar kämpa emot, det är trots allt bara ett förslag ännu. Läs även vad SR skriver.
Här är en annan tänkvärd blogg

Martyrrollen ger Sverigedemokraterna lätta poäng.

Sverigedemokraternas kliv in i Riksdagen har lett till till enorma känsloyttringar. Visst, man kan tycka att det är fruktansvärt att vi har fått ett främlingsfientligt parti i riksdagen, eller ännu mer fruktansvärt att det faktiskt är svenska folket som röstat in dem i riksdagen och ett antal kommuner- man får de politiker man förtjänar!! Men när Vänsterpartiet hellre spittar sin minimala riksdagsgrupp, än sitter på samma våningsplan som Sverigedemokraterna, då har det gått överstyr. Av arbetsmiljöskäl vägrar vänsterpartisterna sitta på samma våning, men ska de även sluta att gå till restaurangen, cafeterian och utskottsmötena på grund av "arbetsmiljö" skäl? ja, jag utgår från att Sverigedemokraterna får de utskottsplaceringar de har rätt till, men det är inte självklart än. Att stänga dem ute från utskotten skulle bara ännu mer späda på martyrrollen som de så framgångsrikt spinner på. Björn von Sydow vill inte ställa upp som talmanskandidat då han är rädd för att han skulle få stöd av Sverigedemokraterna, det är ju rent patetiskt. Von Sydow är ypperlig som talmanskandidat och ska självklart ha rollen som vice talman, med eller utan Sverigedemokratenas stöd. Att mycket av den öppenhet som präglat den svenska riksdagen nu försvinner är bara att beklaga, poliser överallt, nya säkerhetslås och nya säkerhetsföreskrifter är bara ett av många pris vi får betala i demokratins namn. Nu senast vill Vårdförbundet och Transportarbetareförbundet utesluta Sverigedemokrater från facket- till vilken nytta och med vilken rätt? Även Sverigedemokrater har fackliga rättigheter och framför allt är det inte fackets jobb att ta på sig att leka åsiktspoliser. Vi måste sluta att ge Sverigedemokraterna lätta martyrpoäng, det var precis vad som hände i Danmark med Danske Folkeparti, och se hur bra det gick!! Vi kan tycka hur illa vi vill om att Sverigedemokratena kom in i Riksdagen men om vi inte respekterar demokratin är vi snart ute på en mycket tunn is och framför allt- Sverigedemokraterna kommer att stå som vinnare. Åsikter man inte gillar skall alltid bemötas med argument och inte med odemokratiska metoder.

Blomsterbombad igen!

Det har rasat in mejl, SMS och nu senast - blommor.Känns lite som FRA igen, även om det inte är 380 buketter blommor så är det åtminstone 18 och antalet mejl börjar närma sig 1000. Vart jag än går kommer folk fram och beklagar och dunkar mig i ryggen.
Jag håller på och tömma riksdagsrummet, jag har precis tagit ned alla kort som kom efter FRA (hade de uppsatta på en vägg)packat ned alla nallarna och återigen läst alla blomsterkort.Känns deppigt men ändå befriande, ett kapitel i mitt liv är över. Det värsta är att min underbara, gudomliga kollega Agneta Berliner också är borta-utkryssad! Ena stunden är jag ledsen, nästan gråtfärdig, framför allt när jag läser alla snälla mejl och ser blommorna, andra stunden känner jag mig fri, lycklig och stark. Om svenska folket hellre vill ha Sverigedemokrater än liberaler så är det så- ni bestämmer. Demokrati kan kännas orättvist och visst har det sina brister men är ändå bra mycket bättre än alla alternativ.Jag hoppas därför att riksdagen tar sig i kragen och beter sig vettigt mot Jimmie och co när de entrar Riksdagen. Man kan inte frysa ut och försöka lura bort dom från utskottsplaceringar och annat, det är bara banalt.De är lika mycket folkvalda som alla andra 329 ledamöter.
Många vänner och bekanta hör av sig, lika många hör inte av sig, ska bli intressant att se vilka "vänner" som nu försvinner.
Jag undrar vem som nu ska driva sexköpsfrågan i riksdagsgruppen?

Om jag ska sluta att vara så egocentrisk och bitter en stund så vill jag påminna om att det idag är 9 år sedan Dawit Isaak fängslades, kampen måste fortsätt och vi få inte glömma det hemska som skett den mannen. När jag tänker på Dawit Isaak känns mina problem ganska banala!

Utarbetad, bitter rebell söker sysselsättning....

Ibland känns livet lite orättvist, just nu känns det så. Kunde inte någon annan mista sitt mandat istället, nån sån typ som aldrig öppnat munnen, ler inställsamt mot gruppledaren och alltid tycker som övriga gruppen. I nuläget har vi misst VästerNorrland, Dalarna, Göteborgs ena mandat, ett i Stockholms län och ett i Stockholm stad.Tycker också att det är tråkigt att Mathias Sundins (Norrköping) gedigna personvalskampanj inte gav resultat.
Men jag är väldigt nyfiken på personkryssen, ja mina alltså, och mitt specialprojekt Saxdalen.
Åker imorgon ned till Riksdagen och tömmer mitt arbetsrum, det är väl nån jävla Sverigedemokrat som tar över det. Sen måste jag nog börja se mig om efter vettig sysselsättning. Knyppling, fågelskådning eller kanske bli en sån där missförstådd poet som sitter på kammaren och känner sig missförstådd. Who knows?

P:S Har nu sett resultat från Saxdalen....en ökning från 2.2 till 5.8% i Riksdagsvalet!!!!Helt underbart!!Nu blev jag faktiskt lite gladare...det finns hopp om mänskligheten!

Det sket sig!!!

Gissa om det känns bittert att sitta här i köket, just hemkommen från valvakan, och inse att min stund i Riksdagen är över!!Jag visste att mitt mandat var svagt, men jag hoppades in i det sista. Är jag riktigt krass kan jag säga att det var SD som sabbade mitt mandat. SD ökade enormt i Borlänge (11%) men även i hela länet.
It is over! Jag kan gå och dra nåt gammalt över mig!

Mindre än 24 timmar kvar...

Sista kampanjdagen är över och jag är sååå trött. Kroppen värker och knoppen fungerar knappt alls.Idag har jag hunnit med att kampanja i Säter, där jag träffade min förra rektor som glatt stod utanför Systemet och kampanjade för sossarna, vilket knappast var någon överraskning då de flesta som får/ fick poster i kommunen måste ha rätt partibok. Han tjatade om att det vore så fantastiskt om Sverige fick sin första kvinnliga statsminister- varför? Jag förstår inte det resonemanget, hur kan det vara ett egenvärde att få en kvinnlig statsminister. Vill man inte ha den mest kompetenta?
Dagen fortsatte sedan till Borlänge och avrundades med lokalradion i Rättvik. Ja nu är det inte så mycket mer kvar att göra mer än att vänta och våndas. Folkpartisiffrorna ser oroväckande svaga ut, så mitt mandat verkar ligga på gränsen, precis som för fyra år sedan. Det känns tråkigt och bittert. Varför ska just dalamandatet vara så svagt, jag behövs ju i Riksdagen.
Bilden är tagen i Hedemora tidigare i veckan.