Hum, hum i Humlegården.

Det var nästan mer journalister än demonstranter vid gårdagens demonstration i Humlegården, i stort kan man säga att det varit bra mediagenomslag kring hela debatten om Stockholmsprogrammet. Transparans och tydlighet är det absolut viktigaste när det rör den här typen av frågor, och kanske kan man se det som en seger i sig att Stockholmsprogrammet redan får så mycket uppmärksamhet. I nu läget vore det svårt för de styrande politikerna att driva igenom alltför integritetskränkande åtgärder.

Att det behövs gemensamma tag mot den organiserade brottsligheten kan nog de flesta erkänna, behovet av ett gott demokratiskt samarbete mellan EU-medlemsländerna och andra demokratiska stater – i syfte att stoppa brottslighet. Däremot kan det aldrig vara okej att behandla varje medborgare som en potentiell kriminell. Det skulle i förlängningen leda till att var man känner sig nödd att gömma sig som en brottsling. Det finns redan i dag teknik som skapar en slags osynlighetsmantel på digital väg – allt för att slippa de digitala fotspåren. Ministrarna som samlas i Stockholm denna vecka borde vara intresserade av att skapa ett program som faktiskt ger redskap att sätta fast skurken men låta oskyldiga medborgare ha sina privatliv i fred – även om de råkar leva det digitalt. Hur det ska lösas är upp till EUs justitieministrar att sköta.

Är nu tillbaka i Borlänge, solen skiner och inte ett regnmoln så långt ögat ser, vilket är tur för det råder fortfarande stor risk för att hela Säter svämmas över om det kommer mer regn.
Jag hoppas framför allt att det skiner en extra stor sol på Amanda Brihed, initiativtagare till nätverket Svart Måndag, hennes engagemang är beundransvärt!