For you, princess Kate!!

Jag är barnsligt förtjust i kungligheter och självklart har jag med nöje följt det kungliga bröllopet i England.Visst det är lite gammeldags och passar egentligen inte alls i vår moderna liberala tid, men ändå...det är ju fullkomligt sagolikt. Jag minns med glädje förra sommarens kronprinsessbröllop där jag fick sitta brevid kungligheter från hela Europa-sagolikt! Jag är själv ingen romantiker och tror inte på äktenskapet,jag tror inte ens på kärlek, men det glömmer jag gärna en dag som denna.Det känns nästan overkligt att se de enorma folkmassorna utanför Buckingham Palace och dessutom fick engelsmännen en extra ledig dag. Som sagt, som den sanna rojalist jag är vill jag naturligtvis ge mitt bidrag till William och Kates stora dag. For you Kate!! Lyssna och lär!



Ni glömmer väl inte bort att fira hans majestät Konungens 65årsdag imorgon! Eller fira vad ni vill, våren, ungdomen eller kärleken som inte finns. 1a maj ska jag inte ut och demonstrera, men jag lär väl höra ropen skalla från min balkong på Krukmakargatan.

I huvudet på en 100 åring!

Kan man verkligen bli 100 år? Eller att man kan, det kan man kanske, men vill man bli 100 år? Efter att ha spenderat några eftermiddagar som volontär på ett äldreboende, blir mitt svar- ja, det verkar helt ok att vara 100 år. Idag har jag och mina golden oldies solat, druckit kaffe och diskuterat allt från Moskwas sopproblem till kronprinsbröllopet på fredag. Vi satt på balkongen, i solskenet och de pigga danerna berättade om sina resor, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, men damerna var lite sura då de hade blivit nekade att drick vin till maten. Klart damerna ska få dricka vin om de vill, är man över 90 år så ska inget förmynderi stoppa en. Men tack och lov kom i dagarna regeringens utredning fram till att det ska vara fritt fram för våra pensionärer att ta sig en hutt när de behagar. En annan sak som slog mig var att det var enbart kvinnor som var i åldern 90-100 år, de få män som fanns på boendet var alla riktiga ynglingar i 80årsålder- det vore nåt för genuskramarna att ta tag i!
Min tro på statliga utredningar är väldigt låg efter den katastrofala utredning om sexköp som Anna Skarhed presenterade förra sommaren, men lite mer optimistisk blev jag när jag läste Gerhard Larsson narkotikautredning, den inger hopp. Läs gärna Larssons debattartikel som sammanfattar hur han menar att svensk missbruksvård bör se ut. I onsdags tilldelades Larsson dessutom Svenska Brukarföreningens Brukarpris! Nu får vi bara hoppas att Larssons utredning ligger till grund för kommande beslut.Det enda jag saknade var avkriminalisering av cannabis för eget bruk...men det förslaget kommer kanske en vacker dag!!

Skolan-en het potatis!

De senaste veckorna har skolan hamnat i fokus, inte minst tack vara Marciej Zarembas artikelserie DN. Idag skrev PJ Anders Linder en fantastisk ledare i SvD, såväl som Peter Wolodarski skrev en mycket läsvärd ledare i dagens DN. Äntligen har skolan blivit en het fråga, det var på tiden. För min egen del var det just skolfrågan som fick mig att engagera mig politiskt. Men att lösa all problematik kring svensk skola och lärarrollen, det är inte gjort på en kafferast. Förfallet har pågått i decennier och hur ska man över en natt lösa problemen kring den sjunkande statusen för lärarna. Äntligen börjas det åtminstone fokuseras på de problem den svenska skolan har, men lösningarna lyser med sin frånvaro. För en kort tid sedan träffade jag Stavros Luca, ni vet han från Klass 9A, och vi diskuterade lärarrollen. Han jämförde med sitt hemland Cypern där lärarna har en mycket hög status. Enbart de bästa eleverna söker till lärarutbildningen, den är svår och efter examen kommer examinatorer ut i klassrummen och ser hur läraren beter sig. Däremot har lärarna på Cypern hög lön och kort arbetsdag. Det går naturligvits inte att kopiera Cyperns utbildningspolitik rakt av, men kanske kan vi plocka några russin ur deras skolpolitik.
Jag gick själv på gymnasiet när den stora kommunaliseringen genomfördes, lärarna strejkade, men kommunaliseringen var ett faktum. Man kan inte skylla allt på kommunaliseringen, framför allt då det finns kommuner som skött det exemplariskt, men tiden kring kommunaliseringen blev historisk.Göran Persson, då skolminister, hans akademikerförakt genomsyrade hela skolpolitiken. Lärarna hade det minsann så bra, nu skulle de sättas åt. Och just som Zaremba beskriver i flera av sina artiklar så är det just kommulaiseringen som blev ett skifte i svensk skolpolitik, han visar i sina artiklar att lärarhögskolrna var på drivande i att sprida misstro mot en traditionell kunskapssyn och förminskar lärarens roll i klassrummet. " Om man börjar kalla lärare för mentorer och intalar 11-åringar att de ska "forska" på skoltid då har man med sitt språk reducerat läraren till en undervisningens hjälpreda" skriver Wolodarski i dagens DN.
År efter år har man systematiskat förminskat ämneskunskaper och allt fokus har legat på pedagogiken, vilket har förminskat lärarens roll som kunskapsauktoritet, fortsätter Wolodarski och precis så har det varit.
Jag har själv jobbat som lärare i 7 år, min mamma var lärare och min syster är lärare, men själv vill jag absolut inte tillbaka till yrket. Ett problem i dagens skola är ledarskapet, vilken roll ska rektor spela och vilka har tillsatts som rekorer? På många skolor runt om i Sverige fick man rektorstjänster genom partiboken och ofta var rektor den med lägst utbildning på skolan.
Ett nytt fenomen, som min syster berättade om, är att elever stämmer skolan. PÅ hennes skola var det en elev som stämde skolan och vann, året efter var det 6 elever som skulle stämma skolan. Var är vi på väg? Elever blir kränkta då läraren ber dem ta av mössan- kom igen, vi kan inte ha det så!
Jag anser att kommunaliseringen var fel, staten bör vara huvudman, men problemen är större än så. Vi måste ha bättre lärarutbildningar och högre lön för lärarna. Rektorerna ska ha adekvat utbildning och gärna ha jobbat som lärare. Vi måste återupprätta bildningsidealet och ämneskunskaperna hos våra lärare måste vara prioriterade.PJ Anders Linder skriver " en idé om att skolan ska främja en lång rad värden, där kunskaper bara är ett enda bredvid alla de sociala och politiska." Skolan ska leverera kunskap, så enkelt borde det vara men så är inte fallet.
Trots allt är jag glad att skolan har blivit en "snackis" men lösningarna är långt borta.

Maud-time to go!!

Idag kom kravet på Maud Olofssons avgång, inte oväntat men det var kul att det kom från en ung ny riksdagsledamot vid namn Amir Al-Sahlani. Fredrick Federley har tidigare uttryckt samma krav och ställer sig nu bakom Al-Sahlani. Maud har varit en otroligt bra partiledare, hon har vågat satsa nytt och har stöttat den så kallade Stureplanscentern. Maud ska avgå med flaggan i topp! Jämför henne med Olof Johansson eller Lennart Daléus så inser man hur nytänkande hon faktiskt varit. Men man ska inse när det är dags att gå. Jag kan jämföra med Leijonborg, han var med hela svenska folket Leijonkungen, men han borde själv ha insett när glansdagarna var över. Leijonborg såväl som Olofsson har varit två förnyare inom sina partier, de har båda stått för förnyelse och och viss mån liberalism. Maud ska avgå snarast och Annie Johansson bör ta över, anser jag.
Igår var det debatt och idag väntar votering i frågan om insemination för ensamstående, en fråga som jag drivit i under mina år i Riksdagen. Moderaterna vill utreda frågan ytterligare en omgång, Folkpartiet vill att man tillåter insemnination. Det ska bli intressant att se hur Fp-gruppen röstar,framför allt kommer jag att hålla ett öga på Barbro Westerholms tryckknappning, då hon har varit den som drivit frågan hårdast.Läs gärna Elida Kindhs inlägg i frågan.