
Man vill utropa "äntligen", då folket i Libyen visar sitt missmod mot den kommunistiska islamism som styrt landet. Men striderna är långt ifrån över och oppositionella dör varje dag. Över 250 döda redan!
Vilket mod, vilken enorm vilja till förändring, jag beundrar oppositionen i Libyen. Det är svårt att inse att den galne Kadaffi har styrt landet över 40 år denna galne, excentriske och maktfullkomliga seriefigur. Finns han på riktigt?? Uppenbarligen gör han det då han skjuter sitt eget folk med inhyrda soldater. Jag är glad att Libyens ambassad i Stockholm hissade frihetsflaggan och lämnade sina uppdrag. Vad kan vi göra för att stödja Libyens folk, instinktivt vill jag åka ned dit och hålla deras händer,kram dem och laga en god gryta åt dem, men det gör jag ju inte, jag är ju en mesig svensk som oroar mig för ökade räntor och kolhydrater.
Faan, det som sker är historiskt, en diktatur är på fall, låt oss bara hoppas att det sker med så lite blodspillan som möjligt.
Det finns stora historiska strider, som det som sker i Libyen, men det finns även små strider, i mitt fall mot moralism. Och det kändes som en halv seger igår då den kloka Cordelia Edvardsson skrev detta i SvD.Det finns hjältar även här i Sverige...Cordelia, du är min hjälte!
Förra veckan hade jag två debatter mot Schyman om sexköpslagen, vi är många som gör så gott vi kan för att skapa ett liberalare Sverige,med större eller mindre framgång.